Dag 93
23.01 och denna kväll är fylld med blandade känslor. Både glada och mindre glada. Något drastiskt håller på och hända, helt klart. Vi är påväg till Barcelona och förtöjer någongång på morgonkvisten. Derince i Turkiet var grymt bra. Spontan landgång av mig och Jissta bringade oss många fina inköp. Det fina vädret som var innan Suez har förvandlats till 15 gradersdagar med klarblå himmel. Lite bortskämd har man väl blivit kanske.
Kockfan har gormat och gapat hela dagen eftersom det varit planerat att fartyget efter Bremerhaven 17 Januari skulle göra en törn ner till Sydamerika och gå där i ett par månader. Han ska mönstra av innan det men eftersom han planerat och beställt proviant till det blev det inget muntert besked idag när fartyget istället ska ligga ankrat utanför Bremerhaven i kanske 1,5 månad. Själv njöt jag som vanligt av den allra skönaste sorten av skadeglädje, och ännu roligare när jag tänker på min förra handledare Jånni Balle som kommer och ska avlösa Styrman satan imorgon med glatt humör och med speedosarna och solkrämen nerpackad får beskedet om att fartyget istället ska ligga till ankars. Givetvis ska jag skynda mig så jag får äran att berätta nyheten för honom.
Saknar ord ikväll.
Peace out
Jesper
Kockfan har gormat och gapat hela dagen eftersom det varit planerat att fartyget efter Bremerhaven 17 Januari skulle göra en törn ner till Sydamerika och gå där i ett par månader. Han ska mönstra av innan det men eftersom han planerat och beställt proviant till det blev det inget muntert besked idag när fartyget istället ska ligga ankrat utanför Bremerhaven i kanske 1,5 månad. Själv njöt jag som vanligt av den allra skönaste sorten av skadeglädje, och ännu roligare när jag tänker på min förra handledare Jånni Balle som kommer och ska avlösa Styrman satan imorgon med glatt humör och med speedosarna och solkrämen nerpackad får beskedet om att fartyget istället ska ligga till ankars. Givetvis ska jag skynda mig så jag får äran att berätta nyheten för honom.
Saknar ord ikväll.
Peace out
Jesper
Öken
Goddagens!
Nu är vi i röda havet och har Egypten på babordsidan och Arabemiraten på styrbordsidan om jag inte är helt ute och cyklar. Hur som helst så är det bara stora sandberg på båda sidorna, ser ganska häftigt ut. Ikväll går vi igenom Suezkanalen som tar oss in i medelhavet.
Mötet med piraterna gick bra! Jag och Jissta fick användning för våra svärd och vi fick in en del bra träffar faktiskt. Pålle, du har väl inte glömt äventyret till Jupiter 2029? Grelle skulle väl också med på det?
Jag och jissta avslutade pirattemat med att se pirates of Carribean-triologin. Eller ja, jissta var med och såg ettan iallafall fast han somnade i slutet efter ett par glas rötjut för mycket.
Efter Suezkanalen ska vi till Syrien och cykla. Vår elektriker Dan är lagom skön. Han cyklar alltid runt överallt när vi kommer till hamn. Förra gången i Algeriet blev han stenad av massa ungar på gatorna. "Fy fan, aldrig mer" sa han. När han skulle yra runt på cykel i Turkiet startade han slagsmål. När han kom fram till gaten blev vakterna oense över om han skulle få cykla vidare eller inte. Den ena tyckte att han skulle få det varpå den andra tyckte motsatsen. Det slutade med att gatevakterna började gräla och därefter slåss. Dan fick då istället lite lumpet cykla tillbaka till fartyget.
I lördags låg vi stilla eftersom vi skulle komma fram till Suez lite för snabbt annars. Då såg jag en haj som yrade runt kring fartyget. Det var rätt soft. Jissta såg sen ett ufo när vi låg och solade. Fast jag tror mer på att det var en satelit.
Kapten Lasse berättade en ganska rolig sak. När han var ute någon gång på 70-talet i medelhavet hade dom legat still med fartyget och därför tagit rescuebåten ut en bit från fartyget för att bada lite samt dra några kalla. Då hade dom hittat någon typ av byggnadsställning som låg flytandes i vattnet som såg lite ut som en brygga. Den var rätt hög så det gick fint att hoppa och dyka ifrån den. Där hade dom det trevligt och firade på. Lasse var nog bara matros på den tiden. Så när dom kom tillbaka till fartyget berättade dom om sitt äventyr och om ställningen i vattnet. Då berättade kaptenen att det var den ställningen Cousteau byggde när han filmade material till sina undervattensfilmer. Anledningen till att han valt den platsen var just för att det fanns så mycket hajar där.
Så där hade Lasse och dom andra simmat och sprattlat runt och druckit bärs helt i ovetskap om varför ställningen egentligen var där. Jag kan ju skratta lite för mig själv när jag föreställer mig det.
Dags för lite sol och bad? Ja, det är det nog!
Fått täckning på mobilen också för första gången sen Southampton 10 januari med undantag
av några timmars täckning utanför Taiwan för några veckor sen.
Dagens tips! Timo Räisänen - Sweet Marie. Den tycker jag är bra.
Högaktingsfullt
Jesper
Nu är vi i röda havet och har Egypten på babordsidan och Arabemiraten på styrbordsidan om jag inte är helt ute och cyklar. Hur som helst så är det bara stora sandberg på båda sidorna, ser ganska häftigt ut. Ikväll går vi igenom Suezkanalen som tar oss in i medelhavet.
Mötet med piraterna gick bra! Jag och Jissta fick användning för våra svärd och vi fick in en del bra träffar faktiskt. Pålle, du har väl inte glömt äventyret till Jupiter 2029? Grelle skulle väl också med på det?
Jag och jissta avslutade pirattemat med att se pirates of Carribean-triologin. Eller ja, jissta var med och såg ettan iallafall fast han somnade i slutet efter ett par glas rötjut för mycket.
Efter Suezkanalen ska vi till Syrien och cykla. Vår elektriker Dan är lagom skön. Han cyklar alltid runt överallt när vi kommer till hamn. Förra gången i Algeriet blev han stenad av massa ungar på gatorna. "Fy fan, aldrig mer" sa han. När han skulle yra runt på cykel i Turkiet startade han slagsmål. När han kom fram till gaten blev vakterna oense över om han skulle få cykla vidare eller inte. Den ena tyckte att han skulle få det varpå den andra tyckte motsatsen. Det slutade med att gatevakterna började gräla och därefter slåss. Dan fick då istället lite lumpet cykla tillbaka till fartyget.
I lördags låg vi stilla eftersom vi skulle komma fram till Suez lite för snabbt annars. Då såg jag en haj som yrade runt kring fartyget. Det var rätt soft. Jissta såg sen ett ufo när vi låg och solade. Fast jag tror mer på att det var en satelit.
Kapten Lasse berättade en ganska rolig sak. När han var ute någon gång på 70-talet i medelhavet hade dom legat still med fartyget och därför tagit rescuebåten ut en bit från fartyget för att bada lite samt dra några kalla. Då hade dom hittat någon typ av byggnadsställning som låg flytandes i vattnet som såg lite ut som en brygga. Den var rätt hög så det gick fint att hoppa och dyka ifrån den. Där hade dom det trevligt och firade på. Lasse var nog bara matros på den tiden. Så när dom kom tillbaka till fartyget berättade dom om sitt äventyr och om ställningen i vattnet. Då berättade kaptenen att det var den ställningen Cousteau byggde när han filmade material till sina undervattensfilmer. Anledningen till att han valt den platsen var just för att det fanns så mycket hajar där.
Så där hade Lasse och dom andra simmat och sprattlat runt och druckit bärs helt i ovetskap om varför ställningen egentligen var där. Jag kan ju skratta lite för mig själv när jag föreställer mig det.
Dags för lite sol och bad? Ja, det är det nog!
Fått täckning på mobilen också för första gången sen Southampton 10 januari med undantag
av några timmars täckning utanför Taiwan för några veckor sen.
Dagens tips! Timo Räisänen - Sweet Marie. Den tycker jag är bra.
Högaktingsfullt
Jesper
Nuja!
Just i detta nu håller ett fartyg ca 15nm ifrån oss (2.5 landmil) på och bli kapade av pirater. Befälhavaren på fartyget ropade panikslaget på vhfen att 2 vita motorbåtar med vapen i jagade dom. Vi går mot samma plats och är där om ca 1 timme.
Nu pumpar adrenalinet!
/Jesper
Nu pumpar adrenalinet!
/Jesper
Pirates!
Höj!
Så var vi inne i de fruktade piratvattnen, 27 timmar av utegångsförbud på däck förutom den särskilda piratvakten. Alla lejdare upp till bryggan är blockerade med avsévärt många spännband, vattenkanoner är riggade på däck, dubbla vakter m.m. Från och med vid skymmning ikväll släcks hela fartyget ner förutom de lanternor som måste vara tända för att fartyget ska få vara i drift. Det betyder mörkläggning i hela inredningen och alla lastrum. Allt för att göra det så svårt som möjligt för ev. pirater som vill komma på besök. Men iofs, ger de sig på ett 25 meter högt rorofartyg med en fart av ca 19 knop får dem skylla sig själva.
Jag är då inte särskilt orolig, istället sitter jag här i hytten och lyssnar på Lettlands förra bidrag till eurovision, Pirates of the sea. Lite bitter över att jag inte kan ta ett dopp i poolen idag och ligga och sola lite, men men, vad gör man inte för de små liven?
Vi befinner oss någonstanns utanför Afrikas horn i området Adenviken mellan Sokotra och Somalia. Vi ska upp till Suezkanalen som tar oss in i Europa igen direkt till Medelhavet ifrån Röda havet. Suezkanalen ligger utanför Egypten.
Annars flyter allt på lika skönt som vanligt. Grymt skönt och jobba på dagarna ute på däck när det är så varmt och gott. Hörde att ni fått snö där hemma? Väntar nog ett tag till med att komma hem isåfall.
I lördags hade vi grillparty på pooldäck. Delikatesser som lammfilé, tigerräkor, kycklingspett, nötbitar och fläskkött fanns uppdukat. Det var bara att ta det som behagades och gå bort och slänga på grillen. Sommarkänsla? En del ja!
Vi var inne i Singapore och shoppade loss förra veckan. Lilla Singapore som inte är större än Gotland men som ändå rymmer ca 4,5 miljoner invånare. Asiens metropol med skyskrapor upp till månen och palmer längs med hela Orchard road där de stora köpcentrumen och börsen ligger. Härligt varmt klimat och kul och titta på alla kostymnissar som flängde fram och tillbaka. Singapore är för övrigt helt fritt ifrån skräp på gatorna. Inte så konstigt iofs med tanke på att slänger du ett tuggumi på gatan får du 1000 dollar i böter. Det är nog ingen dum idé egentligen eftersom det var otroligt behagligt att inte se något skräp liggandes vart man än gick. Döm om mitt chocktillstånd när jag kommer på mig själv med att lägga världens snorlosk rakt på gatan mitt i stan. Värt det? Ja lite, det gick ju bra för ingen såg det. Inte ens Jissta som pinnade på jämte mig.
Singapore ska helt klart besökas i framtiden, men då en liten längre period än 1 dag så man hinner se lite mer av ön. Tex little india och den konstgjorda ön som de byggt främst för turisters skull. Dessutom ligger Singapore bara 13,7 mil norr om ekvatorn. Deras lägsta temperatur någonsin var 18,7 grader. Känns som något man hade kunnat vänja sig vid.
Nej, nu ska jag upp till bryggan och leta efter pirater, det kan bli fint! Kanske lika fint som hultan i sommar med winnerbäck x4, the killers, the sounds, dropkick murphys, timbuktu m.fl
Dagens tips, Bygg ett svärd!
Högaktningsfullt
Jesper
Så var vi inne i de fruktade piratvattnen, 27 timmar av utegångsförbud på däck förutom den särskilda piratvakten. Alla lejdare upp till bryggan är blockerade med avsévärt många spännband, vattenkanoner är riggade på däck, dubbla vakter m.m. Från och med vid skymmning ikväll släcks hela fartyget ner förutom de lanternor som måste vara tända för att fartyget ska få vara i drift. Det betyder mörkläggning i hela inredningen och alla lastrum. Allt för att göra det så svårt som möjligt för ev. pirater som vill komma på besök. Men iofs, ger de sig på ett 25 meter högt rorofartyg med en fart av ca 19 knop får dem skylla sig själva.
Jag är då inte särskilt orolig, istället sitter jag här i hytten och lyssnar på Lettlands förra bidrag till eurovision, Pirates of the sea. Lite bitter över att jag inte kan ta ett dopp i poolen idag och ligga och sola lite, men men, vad gör man inte för de små liven?
Vi befinner oss någonstanns utanför Afrikas horn i området Adenviken mellan Sokotra och Somalia. Vi ska upp till Suezkanalen som tar oss in i Europa igen direkt till Medelhavet ifrån Röda havet. Suezkanalen ligger utanför Egypten.
Annars flyter allt på lika skönt som vanligt. Grymt skönt och jobba på dagarna ute på däck när det är så varmt och gott. Hörde att ni fått snö där hemma? Väntar nog ett tag till med att komma hem isåfall.
I lördags hade vi grillparty på pooldäck. Delikatesser som lammfilé, tigerräkor, kycklingspett, nötbitar och fläskkött fanns uppdukat. Det var bara att ta det som behagades och gå bort och slänga på grillen. Sommarkänsla? En del ja!
Vi var inne i Singapore och shoppade loss förra veckan. Lilla Singapore som inte är större än Gotland men som ändå rymmer ca 4,5 miljoner invånare. Asiens metropol med skyskrapor upp till månen och palmer längs med hela Orchard road där de stora köpcentrumen och börsen ligger. Härligt varmt klimat och kul och titta på alla kostymnissar som flängde fram och tillbaka. Singapore är för övrigt helt fritt ifrån skräp på gatorna. Inte så konstigt iofs med tanke på att slänger du ett tuggumi på gatan får du 1000 dollar i böter. Det är nog ingen dum idé egentligen eftersom det var otroligt behagligt att inte se något skräp liggandes vart man än gick. Döm om mitt chocktillstånd när jag kommer på mig själv med att lägga världens snorlosk rakt på gatan mitt i stan. Värt det? Ja lite, det gick ju bra för ingen såg det. Inte ens Jissta som pinnade på jämte mig.
Singapore ska helt klart besökas i framtiden, men då en liten längre period än 1 dag så man hinner se lite mer av ön. Tex little india och den konstgjorda ön som de byggt främst för turisters skull. Dessutom ligger Singapore bara 13,7 mil norr om ekvatorn. Deras lägsta temperatur någonsin var 18,7 grader. Känns som något man hade kunnat vänja sig vid.
Nej, nu ska jag upp till bryggan och leta efter pirater, det kan bli fint! Kanske lika fint som hultan i sommar med winnerbäck x4, the killers, the sounds, dropkick murphys, timbuktu m.fl
Dagens tips, Bygg ett svärd!
Högaktningsfullt
Jesper
Dag 70, eller nåt... Sol&Bad
Hola!
Vet inte varför, men det lät exotiskt. Vi är påväg till Singapore och vi kommer närmare och närmare ekvatorn för varje dag som går. Det betyder sol&bad i poolen varje dag när det inte är arbetstid. Nu menar jag verkligen sol också, inte sol en svensk julidag (om det inte regnar förstås vilket det ändå oftast gör), för här börjar det bli så varmt att det krävs inte mer än att Jissta går utanför dörrarna och lökarna börjar genast ta ut sin form. Jissta svettas väl iofs ganska mycket i vanliga fall också men ja i dagsläget, David Magnusson (inte min f.d sambo) SLÄNG DIG I VÄGGEN!
Rekord i kafferummet idag. F.e maskinist Olle har släpat hit frugan och ungen så nu pinnar det runt ett par energiska 7åringsben här hela dagarna. Det tycker jag är jättekul, verkligen. Hon är jättegullig, för er som bryr er. Iallafall, Kockfan var på hugget idag igen. Jag frågade el capitano om vi hade mycket tid i Singapore. Något i stil med "hyfsat" fick jag till svar varpå jag till min glädje sa:
- Ja då kan man ju gå i land en sväng!
Då kom kockfan genast in i matchen.
- Jävlar, fan, på min tid hade jag jävla inte tid och gå i land på en enda frivakt.. Mina första 5 år var jag aldrig i land utan då fick vi b.la b.la b.la........
Som vanligt svarade jag lugnt och metodiskt...
- Fast...
Fast vadå?, undrades det efter en stunds tystnad....
- Ja rent spontant kan jag känna att du har haft din tid! (Sade jag, grymt nöjd).
Han fick gärna hålla på resten av kafferasten och försöka rättfärdiga sig själv medan jag lutade mig bakåt och tänkte på vilket fint väder vi hade. Var det värt det? Dum fråga... T.o.m trikaren skrattade ju...
Vi har en matros, Darre som jag kallar honom för. Han är filipinare och han är nog den skönaste människa jag träffat. Jag fullkomligt älskar den här 32 åringen som är ute 6 månader i sträck med 2 månaders ledighet, men fru hemma som klöser honom i ansiktet när han kommer hem, alltid tjatar om pengar, 2 barn som inte ens pratar hans språk (olika språk på Filipinerna beronde på området man bor i).. Han förstår alltså inte sina barn... Han är katolik, barnen var ett på ren svenska så kallat "misstag". Men han älskar dom jättemycket och tackar Gud varje dag för dom. Funderar lite på om Darre kan stava till katolik.. Iallafall fick dom ju gifta sig efter barnens ankomst, hur skulle det annars se ut? Han brukar ha fisk i en skål i kylskåpet som han äter av lite då och då.. Däremot plastar han ju aldrig över det så när jag är i hans kylskåp och stjäl godis när han inte märker det så brukar det oftast smaka makrill. Idag gjorde han skydive ner i en livflotte vi hittade mitt ute i havet som vi var tvungna att spana in. När jag ställer mig bakom hans dörr och skrämmer honom när han kommer in skriker han som en tjej och stampar i marken, han gör alltid klickljud när han blir nervös. Sen när Freddie och Gualbert mönstrade av i Yokohama bytte han bort sin dvd till Freddie mot två burkar konserverad rostbiff. Han har dock inte ätit upp dom än men säger att han ska vänta till ett finare tillfälle med det. Sen köpte han en klocka av James, för han behövde pengar. James spelar bort sina pengar till Styrman Satan. Men ibland vinner han. A jag vet inte....
Ja det finns mycket mer att berätta om Darre. Men den väsentliga frågan i det stora hela är ändå.. Är Darre bitter?
Haha nej! Han är alltid lika glad och har alltid lika nära till skratt. Btw, han ser ut som 12 och kan inte skilja sig eftersom frugan har en tung advokat i släkten. Bra jobbat Darre!
Jag och styrman Satan börjar bli riktigt tajta och det kommer kännas tungt att skiljas ifrån honom. Dock är jag övertygad om att det inte blir sista gången vi drar en schack, lirar dart, bastar och har serious talk. Nej, inte för en sekund. Styrman Satan är bäst! Nästa gång du spelar upp 5000 på slotmaskiner på unibet på 5 minuter ska jag vara med, samt även när du vinner 61000 kronor på samma maskin.
Just det, efter Panama kom vi till Port Hueneme. Vad är det tänkte jag? Tydligen var vi bara någon timme ifrån Los Angeles, beverly hills, Malibu och Hollywood. Har jag något att förlora tänkte jag? Njää, inte mycket. Lite snack med agenten sedan satt jag på väg till hela patrasket med en skön guide vid namn Kevin Brooks som körde mig dit jag ville. Att han sedan gav mig skavsår i öronen gjorde mig ingenting den dagen. Vi åkte runt kusten genom Malibu och stannade till nere vid en strandbar nedanför Sylvester Stallones, Jean-Claude Van damme och Celine Dions sommarhus. Därefter styrde vi kosan in mot Los Angeles och passerade samtidigt beachen i Baywatch där Pamela springer med sina bomber. Inne i Beverly körde vi runt en del och stannade till och kikade och fotade lite överallt b.la på polishuset i "Snuten i hollywood" och gatan i Pretty Woman där Julia R fnaskade. Efter det, Hollywood!
I Hollywood blev det mycket fotande, yrande och glass. Passade på att skriva några kort inne på Charlie Chaplinhotellet. Så ni som fick ett kort ifrån Hollywood ska väl känna er lite utvalda. Hela dagen var helt sjuk och det går inte och förstå hur ställen kan vara så olika beronde på var i världen man befinner sig.Kevin Brooks var grym och jag har honom att tacka för hela dagen. På kvällen körde vi tillbaka och jag fick också tid på tillbakavägen och äta på Subway och köpa nya gurasträngar. Dagen var sannerligen fulländad!
Jag måste sova nu, det är så svårt också och få med allt med bara ord. Bara frustrerande och försöka ligga och skriva något som måste upplevas för att det ska gå och förstå.
Vi hörs!
Puss&kram
/Jesper
Vet inte varför, men det lät exotiskt. Vi är påväg till Singapore och vi kommer närmare och närmare ekvatorn för varje dag som går. Det betyder sol&bad i poolen varje dag när det inte är arbetstid. Nu menar jag verkligen sol också, inte sol en svensk julidag (om det inte regnar förstås vilket det ändå oftast gör), för här börjar det bli så varmt att det krävs inte mer än att Jissta går utanför dörrarna och lökarna börjar genast ta ut sin form. Jissta svettas väl iofs ganska mycket i vanliga fall också men ja i dagsläget, David Magnusson (inte min f.d sambo) SLÄNG DIG I VÄGGEN!
Rekord i kafferummet idag. F.e maskinist Olle har släpat hit frugan och ungen så nu pinnar det runt ett par energiska 7åringsben här hela dagarna. Det tycker jag är jättekul, verkligen. Hon är jättegullig, för er som bryr er. Iallafall, Kockfan var på hugget idag igen. Jag frågade el capitano om vi hade mycket tid i Singapore. Något i stil med "hyfsat" fick jag till svar varpå jag till min glädje sa:
- Ja då kan man ju gå i land en sväng!
Då kom kockfan genast in i matchen.
- Jävlar, fan, på min tid hade jag jävla inte tid och gå i land på en enda frivakt.. Mina första 5 år var jag aldrig i land utan då fick vi b.la b.la b.la........
Som vanligt svarade jag lugnt och metodiskt...
- Fast...
Fast vadå?, undrades det efter en stunds tystnad....
- Ja rent spontant kan jag känna att du har haft din tid! (Sade jag, grymt nöjd).
Han fick gärna hålla på resten av kafferasten och försöka rättfärdiga sig själv medan jag lutade mig bakåt och tänkte på vilket fint väder vi hade. Var det värt det? Dum fråga... T.o.m trikaren skrattade ju...
Vi har en matros, Darre som jag kallar honom för. Han är filipinare och han är nog den skönaste människa jag träffat. Jag fullkomligt älskar den här 32 åringen som är ute 6 månader i sträck med 2 månaders ledighet, men fru hemma som klöser honom i ansiktet när han kommer hem, alltid tjatar om pengar, 2 barn som inte ens pratar hans språk (olika språk på Filipinerna beronde på området man bor i).. Han förstår alltså inte sina barn... Han är katolik, barnen var ett på ren svenska så kallat "misstag". Men han älskar dom jättemycket och tackar Gud varje dag för dom. Funderar lite på om Darre kan stava till katolik.. Iallafall fick dom ju gifta sig efter barnens ankomst, hur skulle det annars se ut? Han brukar ha fisk i en skål i kylskåpet som han äter av lite då och då.. Däremot plastar han ju aldrig över det så när jag är i hans kylskåp och stjäl godis när han inte märker det så brukar det oftast smaka makrill. Idag gjorde han skydive ner i en livflotte vi hittade mitt ute i havet som vi var tvungna att spana in. När jag ställer mig bakom hans dörr och skrämmer honom när han kommer in skriker han som en tjej och stampar i marken, han gör alltid klickljud när han blir nervös. Sen när Freddie och Gualbert mönstrade av i Yokohama bytte han bort sin dvd till Freddie mot två burkar konserverad rostbiff. Han har dock inte ätit upp dom än men säger att han ska vänta till ett finare tillfälle med det. Sen köpte han en klocka av James, för han behövde pengar. James spelar bort sina pengar till Styrman Satan. Men ibland vinner han. A jag vet inte....
Ja det finns mycket mer att berätta om Darre. Men den väsentliga frågan i det stora hela är ändå.. Är Darre bitter?
Haha nej! Han är alltid lika glad och har alltid lika nära till skratt. Btw, han ser ut som 12 och kan inte skilja sig eftersom frugan har en tung advokat i släkten. Bra jobbat Darre!
Jag och styrman Satan börjar bli riktigt tajta och det kommer kännas tungt att skiljas ifrån honom. Dock är jag övertygad om att det inte blir sista gången vi drar en schack, lirar dart, bastar och har serious talk. Nej, inte för en sekund. Styrman Satan är bäst! Nästa gång du spelar upp 5000 på slotmaskiner på unibet på 5 minuter ska jag vara med, samt även när du vinner 61000 kronor på samma maskin.
Just det, efter Panama kom vi till Port Hueneme. Vad är det tänkte jag? Tydligen var vi bara någon timme ifrån Los Angeles, beverly hills, Malibu och Hollywood. Har jag något att förlora tänkte jag? Njää, inte mycket. Lite snack med agenten sedan satt jag på väg till hela patrasket med en skön guide vid namn Kevin Brooks som körde mig dit jag ville. Att han sedan gav mig skavsår i öronen gjorde mig ingenting den dagen. Vi åkte runt kusten genom Malibu och stannade till nere vid en strandbar nedanför Sylvester Stallones, Jean-Claude Van damme och Celine Dions sommarhus. Därefter styrde vi kosan in mot Los Angeles och passerade samtidigt beachen i Baywatch där Pamela springer med sina bomber. Inne i Beverly körde vi runt en del och stannade till och kikade och fotade lite överallt b.la på polishuset i "Snuten i hollywood" och gatan i Pretty Woman där Julia R fnaskade. Efter det, Hollywood!
I Hollywood blev det mycket fotande, yrande och glass. Passade på att skriva några kort inne på Charlie Chaplinhotellet. Så ni som fick ett kort ifrån Hollywood ska väl känna er lite utvalda. Hela dagen var helt sjuk och det går inte och förstå hur ställen kan vara så olika beronde på var i världen man befinner sig.Kevin Brooks var grym och jag har honom att tacka för hela dagen. På kvällen körde vi tillbaka och jag fick också tid på tillbakavägen och äta på Subway och köpa nya gurasträngar. Dagen var sannerligen fulländad!
Jag måste sova nu, det är så svårt också och få med allt med bara ord. Bara frustrerande och försöka ligga och skriva något som måste upplevas för att det ska gå och förstå.
Vi hörs!
Puss&kram
/Jesper
Dag 60? Pengar rullar in som de ska, det går bra nu...
Arrigato! (Seriöst osäker på stavning)
Hej på japanska ska det vara, eller något i den stilen... Kan också vara hejdå, tack eller något dylikt... Vad bryr jag mig, japanarna blir lika glada varje gång jag säger det till dom iallafall.
Vi ligger nu ankrade utanför Gamagori och väntar på att få komma in till kaj någon gång under morgondagen. Till lunch fick vi chop chop i form av ankbröst med nudlar å wokade grönsaker och till det grillade tigerräkor på spett. Jag har blivit så bortskämd med maten att jag vet inte hur jag kommer reagera när jag kommer hem då jag får gå upp på morgonen och bre någon halvgammal brödbit med lite smör och ost på. Här är det liksom, varje dag.... Nybakat bröd (2 olika sorter, ibland 3), hård-löskokta ägg, toasts, gröt, flingor, müsli, färska exotiska frukter, yoggi, massor pålägg, ris (för filipinarna främst) kallskuret m.m... Ja det är som att bo på hotell med 3 måltider varje dag....
Igår var en ganska bra dag kändes det som... Troja gick på håret till play-off i hockeyallsvenskan vilket inbringade 15000 kronor till mig och brorsan. Samma dag gick jag och styrman i land och lirade till oss 7000 kronor till på casino... Hörde också att vadsluken tog biljetten upp till division 1 i innebandyn med carlshamn.. Pålle lever... Ja, 28 februari 2009 är en dag värd att minnas.
Mina tankar flyger tillbaka till Tacoma i norra USA på gränsen till Kanada. Styrman hade skickat i land över hälften av besättningen (inkl. mig). Tydligen hade fartyget då fått besök av U.S coastguard som ville ha brandövning på fartyget. Detta var inte särskilt lyckat med tanke på att fartyget då inte var uttrustat med tillräckligt med rökdykare. Kockfan som låg och sov blev uppryckt och det är inte en man man leker med direkt. En ung coastguard gick in i byssan och frågade kocken vad han gör om det börjar brinna i byssan... Till svar fick han av kocken med hans mörkaste grövsta elakaste ton något i stil med:
- THERE IS NO FIRE WHEN I´M ON BOARD.
Coastguarden tog ett försiktigt steg tillbaka, slutdiskuterat! Haha.
Till middagen när alla var tillbaka hade kockfan bakat en tårta. Gång på gång fick han frågan om den var köpt. Det var inte rätt tillfälle eller rätt dag att fråga honom något sådant med allt ståhej tidigare. Trikaren försökte rädda situationen med att förklara för kocken,
- Men den var ju så fin...
Smart, jättesmart.. Som om det skulle göra saken bättre?
Ni som känner mig vet att jag inte är den som inte lägger näsan i blöt när jag väl får chansen.
Dirr efter maten gick jag förbi byssan och sa till kocken:
- Det var en god tårta, vart har du köpt den?
Till svar fick jag:
-Dra åt helvete med dig, en gång till och du åker på en rak höger, FÖRSVINN!!!!
Hmm, kockjävel tänkte jag högt och sprang därefter in i hytten och gömde mig som jag brukar göra vid lämpliga tillfällen....
Kocken är för övrigt snart 65 år, bor i Chile, Lång som ett hus bolmar cigg som en skorsten och har alltid nytt lammkött på gång... Han om någon på denna jord lever sitt liv... Hur som helst, han är skön som få och hans arghet går alltid över fortare än man hinner säger tigondorooobia...
Det var en liten rolig historia, men vad hände egentligen efter Panamakanalen och underskattade jag solen lite? Bland dom jag är känd som "kräftan" hade nog förmodligen fortfarande asgarvat om dom sett mig då.. Och ni som fick ett kort ifrån Hollywood, känn er lite extra speciella...
Mer om det nästa gång!
Dagens tips: Våga och vinn!
Puss&Kram
Jesper
Hej på japanska ska det vara, eller något i den stilen... Kan också vara hejdå, tack eller något dylikt... Vad bryr jag mig, japanarna blir lika glada varje gång jag säger det till dom iallafall.
Vi ligger nu ankrade utanför Gamagori och väntar på att få komma in till kaj någon gång under morgondagen. Till lunch fick vi chop chop i form av ankbröst med nudlar å wokade grönsaker och till det grillade tigerräkor på spett. Jag har blivit så bortskämd med maten att jag vet inte hur jag kommer reagera när jag kommer hem då jag får gå upp på morgonen och bre någon halvgammal brödbit med lite smör och ost på. Här är det liksom, varje dag.... Nybakat bröd (2 olika sorter, ibland 3), hård-löskokta ägg, toasts, gröt, flingor, müsli, färska exotiska frukter, yoggi, massor pålägg, ris (för filipinarna främst) kallskuret m.m... Ja det är som att bo på hotell med 3 måltider varje dag....
Igår var en ganska bra dag kändes det som... Troja gick på håret till play-off i hockeyallsvenskan vilket inbringade 15000 kronor till mig och brorsan. Samma dag gick jag och styrman i land och lirade till oss 7000 kronor till på casino... Hörde också att vadsluken tog biljetten upp till division 1 i innebandyn med carlshamn.. Pålle lever... Ja, 28 februari 2009 är en dag värd att minnas.
Mina tankar flyger tillbaka till Tacoma i norra USA på gränsen till Kanada. Styrman hade skickat i land över hälften av besättningen (inkl. mig). Tydligen hade fartyget då fått besök av U.S coastguard som ville ha brandövning på fartyget. Detta var inte särskilt lyckat med tanke på att fartyget då inte var uttrustat med tillräckligt med rökdykare. Kockfan som låg och sov blev uppryckt och det är inte en man man leker med direkt. En ung coastguard gick in i byssan och frågade kocken vad han gör om det börjar brinna i byssan... Till svar fick han av kocken med hans mörkaste grövsta elakaste ton något i stil med:
- THERE IS NO FIRE WHEN I´M ON BOARD.
Coastguarden tog ett försiktigt steg tillbaka, slutdiskuterat! Haha.
Till middagen när alla var tillbaka hade kockfan bakat en tårta. Gång på gång fick han frågan om den var köpt. Det var inte rätt tillfälle eller rätt dag att fråga honom något sådant med allt ståhej tidigare. Trikaren försökte rädda situationen med att förklara för kocken,
- Men den var ju så fin...
Smart, jättesmart.. Som om det skulle göra saken bättre?
Ni som känner mig vet att jag inte är den som inte lägger näsan i blöt när jag väl får chansen.
Dirr efter maten gick jag förbi byssan och sa till kocken:
- Det var en god tårta, vart har du köpt den?
Till svar fick jag:
-Dra åt helvete med dig, en gång till och du åker på en rak höger, FÖRSVINN!!!!
Hmm, kockjävel tänkte jag högt och sprang därefter in i hytten och gömde mig som jag brukar göra vid lämpliga tillfällen....
Kocken är för övrigt snart 65 år, bor i Chile, Lång som ett hus bolmar cigg som en skorsten och har alltid nytt lammkött på gång... Han om någon på denna jord lever sitt liv... Hur som helst, han är skön som få och hans arghet går alltid över fortare än man hinner säger tigondorooobia...
Det var en liten rolig historia, men vad hände egentligen efter Panamakanalen och underskattade jag solen lite? Bland dom jag är känd som "kräftan" hade nog förmodligen fortfarande asgarvat om dom sett mig då.. Och ni som fick ett kort ifrån Hollywood, känn er lite extra speciella...
Mer om det nästa gång!
Dagens tips: Våga och vinn!
Puss&Kram
Jesper
Dag 50, Yrande i Japan!
Hej Hej!
Nu var det ett tag sen, men på vägen till Japan har det varit riktigt kass mottagning på internet så det har inte funkat att skriva. Igår anlände i till Yokohama i Japan alldeles i närheten av Tokyo. Vägen dit har varit lite kämpig med allt gungande fram och tillbaka. Vi kom iallafall fram till Yokohama till slut efter 17 dagar utan land i sikte. Att jag och Jissta skulle i land var det inget snack om. Vi gick upp till Kapten och fixade casch en stund efter att vi förtöjt i hamnen. Förtöjningen gick btw lite sådär eftersom springet fastnade i bogpropellen och kapade därmed av trossen. Vi fick gå ut en bit och förtöja om igen lite random men det gick bra till slut.
Jag och Jissta bestämde oss för att ta ett cykeläventyr. Så vi gick helt enkelt ner och drog ut par finfina hojar, eller ja, min var iallafall splirrans ny medan Jissta fick en rejäl budgetbike som säkerligen hade ett bästföredatum som gick ut runt 1982 eller dylikt. Men inte var väl han bitter för det?
Vi cyklade iväg iallafall och dirr utanför gaten står.... Batmobilen.. Av alla jäkla bilar. Vet inte varför, eller vad den gjorde där. Men fin var den. Jissta tog några fina kort på den och vi cyklade vidare mot vårt mål som var seamans club som låg en bit därifrån. Inte jättelätt och hitta kanske och japanarna vi frågade verkade inte alls uppmärksamma att vi var utomsocknes så allt vi fick till svar var obegripligt yrande på Japanska.
Till slut hittade jag en trevlig tjej som hade hyfsad engelska, hon visade vägen ganska skapligt så till slut kändes det som vi var på rätt väg. Vi kom fram till slut efter att vi frågat ytterliggare en japanes som satt i en liten bil med en blå lampa på taket. Han lotsade oss fram till stället med att köra jämsides med oss. För skön farbror. Väl inne på seamans club lirade vi biljard och roade oss på bästa tänkbara sätt. Tillbaka skulle vi så småningom. Direkt när vi kom ut sitter en stor monstersvart Korp med 3 meter lång näbb och stirrar på oss. Jag och Jissta rusade in igen. Vi hade aldrig sett något liknande på så nära håll förut?
Till slut tog vi oss mod och gick ut igen och passerade korpen som stirrade ihärdigt på oss. När vi gått förbi den beslutade vi oss för att vända om för att fota besten också. Jissta stod och darrade kameran medan jag gömde mig i trappan. Jissta är ju inte direkt någon mästerfotograf men någon vass bild tror jag han fick iallafall.
Med mig i täten och med mitt lokalsinne hade vi inga problem att hitta tillbaka till fartyget. Ytterliggare ett lyckat äventyr i land för mig och Jissta! Jag fick dessutom användning för de få ord jag lärt mig på japanska (tack till miaskoja), därför var jag extra nöjd när vi kom tillbaka.
Nu är vi påväg till en ny hamn i Japan som heter Kobe och det är en av 7 hamnar vi ska till här i Japan innan vi ska till Kina och därefter genom indiska oceanen, Singapore, Suezkanalen, Turkiet, Grekland och Algeriet (av alla ställen). Längtar ganska rejält till indiska ocenaen med värme igen. Denna gången blir det ännu bättre dessutom med superfläkten jag fick av Freddie innan han och Gualbert mönstrade av igår.
Vet att jag lovade berätta om äventyren efter Manzanillo i Panama i detta inlägget, men det kommer förmodligen imorgon. Jag är fortfarande slut efter all sushi som japaneserna kom ombord med igår i Yokohama.
Dagens tips! Gå all in på väljandet av cykel när ni ska cykla runt i Japan, och försök inte ens läsa vägskyltarna....
/JP
Nu var det ett tag sen, men på vägen till Japan har det varit riktigt kass mottagning på internet så det har inte funkat att skriva. Igår anlände i till Yokohama i Japan alldeles i närheten av Tokyo. Vägen dit har varit lite kämpig med allt gungande fram och tillbaka. Vi kom iallafall fram till Yokohama till slut efter 17 dagar utan land i sikte. Att jag och Jissta skulle i land var det inget snack om. Vi gick upp till Kapten och fixade casch en stund efter att vi förtöjt i hamnen. Förtöjningen gick btw lite sådär eftersom springet fastnade i bogpropellen och kapade därmed av trossen. Vi fick gå ut en bit och förtöja om igen lite random men det gick bra till slut.
Jag och Jissta bestämde oss för att ta ett cykeläventyr. Så vi gick helt enkelt ner och drog ut par finfina hojar, eller ja, min var iallafall splirrans ny medan Jissta fick en rejäl budgetbike som säkerligen hade ett bästföredatum som gick ut runt 1982 eller dylikt. Men inte var väl han bitter för det?
Vi cyklade iväg iallafall och dirr utanför gaten står.... Batmobilen.. Av alla jäkla bilar. Vet inte varför, eller vad den gjorde där. Men fin var den. Jissta tog några fina kort på den och vi cyklade vidare mot vårt mål som var seamans club som låg en bit därifrån. Inte jättelätt och hitta kanske och japanarna vi frågade verkade inte alls uppmärksamma att vi var utomsocknes så allt vi fick till svar var obegripligt yrande på Japanska.
Till slut hittade jag en trevlig tjej som hade hyfsad engelska, hon visade vägen ganska skapligt så till slut kändes det som vi var på rätt väg. Vi kom fram till slut efter att vi frågat ytterliggare en japanes som satt i en liten bil med en blå lampa på taket. Han lotsade oss fram till stället med att köra jämsides med oss. För skön farbror. Väl inne på seamans club lirade vi biljard och roade oss på bästa tänkbara sätt. Tillbaka skulle vi så småningom. Direkt när vi kom ut sitter en stor monstersvart Korp med 3 meter lång näbb och stirrar på oss. Jag och Jissta rusade in igen. Vi hade aldrig sett något liknande på så nära håll förut?
Till slut tog vi oss mod och gick ut igen och passerade korpen som stirrade ihärdigt på oss. När vi gått förbi den beslutade vi oss för att vända om för att fota besten också. Jissta stod och darrade kameran medan jag gömde mig i trappan. Jissta är ju inte direkt någon mästerfotograf men någon vass bild tror jag han fick iallafall.
Med mig i täten och med mitt lokalsinne hade vi inga problem att hitta tillbaka till fartyget. Ytterliggare ett lyckat äventyr i land för mig och Jissta! Jag fick dessutom användning för de få ord jag lärt mig på japanska (tack till miaskoja), därför var jag extra nöjd när vi kom tillbaka.
Nu är vi påväg till en ny hamn i Japan som heter Kobe och det är en av 7 hamnar vi ska till här i Japan innan vi ska till Kina och därefter genom indiska oceanen, Singapore, Suezkanalen, Turkiet, Grekland och Algeriet (av alla ställen). Längtar ganska rejält till indiska ocenaen med värme igen. Denna gången blir det ännu bättre dessutom med superfläkten jag fick av Freddie innan han och Gualbert mönstrade av igår.
Vet att jag lovade berätta om äventyren efter Manzanillo i Panama i detta inlägget, men det kommer förmodligen imorgon. Jag är fortfarande slut efter all sushi som japaneserna kom ombord med igår i Yokohama.
Dagens tips! Gå all in på väljandet av cykel när ni ska cykla runt i Japan, och försök inte ens läsa vägskyltarna....
/JP
Dag 44 - Bottenslaget, vägen till hamnen & vinst!
God kväll! Klockan här nu har precis slaget fem minuter över 6 på kvällen, jag är nyduschad och ren.
Gårdagen innehöll faktiskt en del bravurer. Jag och styrman satan lyckades pricka in massa italienska serie A-matcher vilket inbringade 500 kronor till netto på vårt betwaykonto. Klirret i kassan har ökat med 110% än så länge men känner jag mig själv och styrman satan rätt kommer vi säkerligen gå all in på någon match vi anser sig vara säker och därmed loosa allt. Men men, det är ju inte en testikel man förlorar direkt. Vårt mål är ändå att ha kvar pengarna till Suez kanalen om vi lyckas ta oss förbi piraterna i adenviken utanför Somalia först. Men det är väl ett senare problem. Troja åt också upp Mora igår på bortaplan vilket var skönt! Ett steg närmre 15 000 riksdaler.
Gungandet fortsätter och man har nu vant sig vid att få frågan om man skitit på sig varje gång man går i korridoren, mässen eller liknande. Kafferasten kl 3 var skön som vanligt, dock hade jag en skvätt kvar i koppen när jag gick ut från fikarummet. Jag stannade upp i mässen för att rycka åt mig en kärnfri vindruva då båtjäveln får bottenslag (luft kommer emellan skrovet och vattnet och det resulterar i ett bottenslag liknande ett litet jordskalv). Allt skakar till och givetvis skvätter bottenskrapet upp i kaffekoppen upp på tröjan. Till råga på allt, jag tappar vindruvan som ramlar ner på durken och börjar rulla runt åt alla möjliga håll. Givetvis kommer Kapten med sin stora mage förbi med ett fett dragande på smilbanden och säger:
- Jaha, det var meddelandet att kafferasten var slut.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag gjorde inget av det utan muttrade iväg istället.
I denna stund förs mina minnen tillbaka på Southampton där vi hade en kort sejour innan vi korsade Atlanten. Jag skulle iväg själv in till stan och yra så jag beställde en taxi och åkte in, var noga med att kolla vägen för att sedan kunna hitta tillbaka utan taxi. Jag och min dåvarande handledare Styrman Jånni Balle hade kommit överens om att jag inte skulle återvända till fartyget förrän jag hittat minst 3 snygga brudar.
Förtvivlat gick jag igenom det stora köpcentret fram och tillbaka, ut på stan, och in i köpcentret igen men utan vidare resultat. När det var 1 timme kvar till fartygets avgång gav jag upp. Resultatet blev 1,5 potentiella fad-ar på 3 timmars sökande. Mission impossible hade misslyckats och det hade nog fan i mig inte ens spelat någon roll om jag så haft Tom Cruises hjälp. Jånni balle var givetvis medveten om vilket uppdrag han hade gett mig så han var knappast förvånad när jag kom tillbaka. När jag väl kom tillbaka ja. För på min väg hem hade jag givetvis inte så bra pejl på läget som jag trodde. Jag började gå i rätt riktning antar jag men att hitta tillbaka var lättare sagt en gjort.
Jag gjorde såsom jag antar många andra gjort i min sits, jag skulle fråga någon av den inhemska befolkningen. Första bästa tant jag såg kom emot mig och jag hann inte reflektera över varför hon hade solglasögon på sig en molnig dag, utan av ren reflex får jag ur mig något i stil med:
- Excuse me, can you point in the direction to the port?
Redan när orden lämnat min mun insåg jag mitt misstag. Tanta var ju för fasen blind. Till svar fick jag något i stil med ett muttrande "Very funny" samtidigt som hon fortsatte gå vidare.
Borde jag skämmas eller ska jag vara glad över att jag kan stryka från min bucket list: "Fråga en blind om vägen"? Det var ju faktiskt helt omedvetet och det är väl därför jag nu i efterhand kan skratta lite åt det med gott samvete.
Jånni balle skrattade iallafall så gott när jag kom tillbaka att han höll på och ramla ur stolen.
För att reda ut det här med styrman satan, så är han min nuvarande handledare. Han är överstyrman och löste av min dåvarande handledare, "överstyrman Jånni balle" i Manzanillo i Panama. Styrman satans namn har lika mycket anknytning till hans personlighet som Stilla havet har. Nej, för att citera honom själv: "Nej jag säger aldrig emot, jag är ju följsam som en katt." Han har rätt. Hans godhet ligger i samma klass som Pålles.
Vi har för övrigt en bastuklubb. Vi bastar i princip när det är dags att raka skägg. I början trodde jag vi bastade och passade på att raka oss efteråt. Egentligen är det att vi ska raka oss och passar på och basta. För skön idé av styrman satan som alltid filar fötterna efter varje dusch. "en lumpenskada" som han själv vill uttrycka det.
Långt, långt inlägg. Nästa inlägg kommer handla lite mer om vad som hände efter mitt och Jisstas äventyr i Manzanillo i Panama.
Panamakanalen, krokodilerna, utbjudandet av maten, delfinerna, havsköldpaddan samt Port Hueneme som blev ett underbart äventyr helt oplanerat p.g.a mitt dåliga geografisinne!
Dagens tips: Var alltid beredd!
Puss&kram
/JP
Gårdagen innehöll faktiskt en del bravurer. Jag och styrman satan lyckades pricka in massa italienska serie A-matcher vilket inbringade 500 kronor till netto på vårt betwaykonto. Klirret i kassan har ökat med 110% än så länge men känner jag mig själv och styrman satan rätt kommer vi säkerligen gå all in på någon match vi anser sig vara säker och därmed loosa allt. Men men, det är ju inte en testikel man förlorar direkt. Vårt mål är ändå att ha kvar pengarna till Suez kanalen om vi lyckas ta oss förbi piraterna i adenviken utanför Somalia först. Men det är väl ett senare problem. Troja åt också upp Mora igår på bortaplan vilket var skönt! Ett steg närmre 15 000 riksdaler.
Gungandet fortsätter och man har nu vant sig vid att få frågan om man skitit på sig varje gång man går i korridoren, mässen eller liknande. Kafferasten kl 3 var skön som vanligt, dock hade jag en skvätt kvar i koppen när jag gick ut från fikarummet. Jag stannade upp i mässen för att rycka åt mig en kärnfri vindruva då båtjäveln får bottenslag (luft kommer emellan skrovet och vattnet och det resulterar i ett bottenslag liknande ett litet jordskalv). Allt skakar till och givetvis skvätter bottenskrapet upp i kaffekoppen upp på tröjan. Till råga på allt, jag tappar vindruvan som ramlar ner på durken och börjar rulla runt åt alla möjliga håll. Givetvis kommer Kapten med sin stora mage förbi med ett fett dragande på smilbanden och säger:
- Jaha, det var meddelandet att kafferasten var slut.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag gjorde inget av det utan muttrade iväg istället.
I denna stund förs mina minnen tillbaka på Southampton där vi hade en kort sejour innan vi korsade Atlanten. Jag skulle iväg själv in till stan och yra så jag beställde en taxi och åkte in, var noga med att kolla vägen för att sedan kunna hitta tillbaka utan taxi. Jag och min dåvarande handledare Styrman Jånni Balle hade kommit överens om att jag inte skulle återvända till fartyget förrän jag hittat minst 3 snygga brudar.
Förtvivlat gick jag igenom det stora köpcentret fram och tillbaka, ut på stan, och in i köpcentret igen men utan vidare resultat. När det var 1 timme kvar till fartygets avgång gav jag upp. Resultatet blev 1,5 potentiella fad-ar på 3 timmars sökande. Mission impossible hade misslyckats och det hade nog fan i mig inte ens spelat någon roll om jag så haft Tom Cruises hjälp. Jånni balle var givetvis medveten om vilket uppdrag han hade gett mig så han var knappast förvånad när jag kom tillbaka. När jag väl kom tillbaka ja. För på min väg hem hade jag givetvis inte så bra pejl på läget som jag trodde. Jag började gå i rätt riktning antar jag men att hitta tillbaka var lättare sagt en gjort.
Jag gjorde såsom jag antar många andra gjort i min sits, jag skulle fråga någon av den inhemska befolkningen. Första bästa tant jag såg kom emot mig och jag hann inte reflektera över varför hon hade solglasögon på sig en molnig dag, utan av ren reflex får jag ur mig något i stil med:
- Excuse me, can you point in the direction to the port?
Redan när orden lämnat min mun insåg jag mitt misstag. Tanta var ju för fasen blind. Till svar fick jag något i stil med ett muttrande "Very funny" samtidigt som hon fortsatte gå vidare.
Borde jag skämmas eller ska jag vara glad över att jag kan stryka från min bucket list: "Fråga en blind om vägen"? Det var ju faktiskt helt omedvetet och det är väl därför jag nu i efterhand kan skratta lite åt det med gott samvete.
Jånni balle skrattade iallafall så gott när jag kom tillbaka att han höll på och ramla ur stolen.
För att reda ut det här med styrman satan, så är han min nuvarande handledare. Han är överstyrman och löste av min dåvarande handledare, "överstyrman Jånni balle" i Manzanillo i Panama. Styrman satans namn har lika mycket anknytning till hans personlighet som Stilla havet har. Nej, för att citera honom själv: "Nej jag säger aldrig emot, jag är ju följsam som en katt." Han har rätt. Hans godhet ligger i samma klass som Pålles.
Vi har för övrigt en bastuklubb. Vi bastar i princip när det är dags att raka skägg. I början trodde jag vi bastade och passade på att raka oss efteråt. Egentligen är det att vi ska raka oss och passar på och basta. För skön idé av styrman satan som alltid filar fötterna efter varje dusch. "en lumpenskada" som han själv vill uttrycka det.
Långt, långt inlägg. Nästa inlägg kommer handla lite mer om vad som hände efter mitt och Jisstas äventyr i Manzanillo i Panama.
Panamakanalen, krokodilerna, utbjudandet av maten, delfinerna, havsköldpaddan samt Port Hueneme som blev ett underbart äventyr helt oplanerat p.g.a mitt dåliga geografisinne!
Dagens tips: Var alltid beredd!
Puss&kram
/JP
Bättre sent än aldrig?
Äntligen! Äntligen kommer bloggen om den fantastiska jordenrunt-resan... Så tänker nog många av er, inte. Men en del av er kanske gör det. Vad vet jag? Jag tänker iallafall inte som många andra skylla detta påhitt på "efter påtryckningar", vilket är lite småkul på sitt sätt. Ni som vet med er att ni mer än gärna skyller ert blogguppdaterande på "efter påtryckningar", vill ni då få oss läsare att tro att folk tjatat på er för att lägga upp ytterliggare ett lamt inlägg om ert innehållslösa liv? Yäyä, jag har då inte haft några påtryckningar om att blogga, kanske en och annan fråga, "Ska du inte skaffa blogg nu när du är ute på sjön och reser"? Mer än så är det inte. Nu är den saken ur världen, skönt!
Klockan är 19.02, måndagkväll (tror jag). Det börjar bli svårt att hålla rätt på tiden och dagar när allting ändras hela tiden. Vi passerade internationella datumlinjen i torsdags vilket rent praktiskt innebär att vi sket helt enkelt i fredagen och hoppade direkt från torsdag till lördag istället. Varför inte liksom? Iallafall i denna stund ligger vi 11 timmar före svensk tid och vi är mitt ute i ingenstanns på ett hav vid namn stilla havet (som för övrigt har 0 anknytning till sitt namn, en dumstrut till idioten som döpt havet). Vi är påväg till Japan och beräknas anlända 21 februari om allt går som det skall (vilket det inte gör när 8 meter höga vågor piskar upp mot backen (förliga delen av fartyget). När man väl tror att vågen är över och man plockat upp fotoalbum, kronblom samt lyckopiller från durken, ja då slår våghelvetet upp under faryget på den aktra avdelningen. Jaja, "vad gör man inte för de små liven" citerat av styrman satan.
Jag har massor intressanta och roliga saker att dela med mig av. Men det kommer ta ett tag att hinna ikapp, eftersom min sjöresa påbörjades 5 januari i Bremerhaven (Tyskland). Vidare har jag hunnit med Zeerbrügge (Belgien), Southampton (England), därefter korsat Atlanten (gissa vem som stod uppe på bryggan och agerade rorgängare (styrde) och samtidigt sjöng GES underbara "När vi gräver guld i USA då?).
Efter korsningen av Atlanten smög vi oss in i Karibien och smekte ytterkanten av den ökända Bermudatrianglen förbi Mona Island och Puerto rico och rakt mot Manzanillo (Panama). För övrigt tillbringade jag den mesta lediga tiden då uppe på soldäck vid poolen fyllt med kristallklart havsvatten. Jack Sparrow och annat fiskfolk kom också förbi en av dagarna på ett nybakat wienerbröd lagom till 10kaffet.
Väl inne i Manzanillo var det en självklarhet att jag och maskinbefälseleven Jimmy (Jissta) skulle iland och yra. Det blev ett äventyr vi sent kommer glömma. Detaljer om äventyret utelämnas av olika skäl. Iallafall beställde vi en taxi ner till downtown av en cool säkerhetsvakt med ett halvt vapenskåp på sig. Vi väntade 10, 20, 30 minuter. Inte mycket hände. Jag är ju inte den som inte visar mitt missnöje i vanliga fall, men den här gången var både jag och Jissta lite försiktiga. Om ni sett Den gröna milen och tänker på den mörkhyade fången? Ge honom lite granater, pistoler, batonger och annat smått och gott så hade ni nog inte heller varit så kaxiga. För övrigt kunde han inte ens engelska. Och de ord jag och Jissta kunde på spanska var i princip bara ord som inte lämpar att sägas till någon, allra minst till den här besten. Vi avvaktade.
Taxichaffisen kom till slut. Jag har ändå åkt taxi i en del märkliga länder men det här tar ändå priset. Att det inte fanns bälten i bilen och att det var oförståeligt hur chaffisen kunde ha körkort har hänt innan. Men inte att hela instrumentpanelen är igenplastad vilket betyder rent konkret: Ingen hastighetsmätare, varvräknare, bensinmätare, oljenivåmätare m.m. Fast iofs... Vad ska man med hastighetmätare till i ett land som inte har hastighetsskyltar på vägarna? Och där vägarna i innerstaden dessutom håller sämre klass är vägen in till Hubbe i Stenslanda. Högerregel? Eller inte, tuta först, kör först. Högertrafik? Njaa, kör där det finns utrymme. Allt som hände efter vi stigit ur taxibilen kommer inte att tas upp här. Men ett äventyr, 4,5/5 slöjstjärtar utan tvekan.
Nu känns det som första inlägget blivit lite långt, förlåt. Men det finns mycket mer som hänt så fortsätt läs ni som vill!
Dagens tips: Kronblom! Vilket stjärna, Läs gärna samtidigt som ni sitter och skiter, det är världsklass!
/JP
